Valnatten bäddar för en spännande höst
Det är alltid enklast att förklara ett val med hjälp av andra val som historiska referenspunkter. Skulle det nu vända i sista sekund som 2022? Var det inte något med kombinationen av regeringspartiernas framgångar och Tidösidans förlust som påminde lite om Alliansens nederlag 2014? Kommer rentav poströsterna, eller de så kallade onsdagsrösterna, att avgöra utgången som i valet 1979? Och är nu en lång regeringsbildning à la 2018 att vänta?
Det som dock kan sägas är att valnatten 2026 i många delar var en uppvisning i överraskningar jämfört med både de analyser och mätningar som präglat valrörelsen.
Liberalerna hade varit uträknade i princip sedan Simona Mohamsson tog över för drygt ett år sedan. Men med en spurt utan dess like tog de sig inte bara över spärren, utan landade på stabila 5,4 procent. En själaglad miljö- och klimatminister i Romina Pourmokthari utnämnde till och med Mohamsson till Simba, Lejonkungens arvtagare, på valvakan. Underdogen hade kommit tillbaka.
Moderaterna sades gång på gång gå mot ett av sina sämsta val på länge. I mätningar låg man ofta och skvalpade mellan 16 och 17 procent, och ängsliga rykten började gå om att man gick ytterligare ett val i stil med 2002 till mötes. Bottenvalet då M fick 16,2 procent efter det berömda valstugereportaget. När både Valu och sedan resultatet kom präglades de dock av två skrällar: M går återigen om SD som näst största parti och ökar för första gången på två val, när man knappar in på 19,9 procent.
Socialdemokraterna såg visserligen sina siffror dala i mätningarna under valrörelsen. Men att de nu ser ut att göra sitt sämsta val på 100 år var nog inte på bingokortet på Sveavägen 68. Ändå ser det ut som att det är Magdalena Andersson som just nu har det starkaste mandatmässiga anspråket på statsministerposten.
Här någonstans infinner sig kruxet. Även om mandaten nu pekar till fördel för den nuvarande oppositionen ska de också få ihop det. V, som gjorde ännu ett starkt val och blir fjärde största parti, har ett stämmobeslut om att de ska få ministerposter för att släppa fram Andersson som statsminister. C, som fick ett starkt mittenmandat, har också fått just det med löftet om att inte samarbeta med eller stötta en regering där vare sig SD eller V ingår.
Och här någonstans ska en statsministerkandidat kunna tolereras av riksdagen – eller åtminstone undvika att 175 ledamöter röstar nej. Antingen bygger det på att Magdalena Andersson faktiskt går V till mötes, men då riskerar hon att alienera C. Eller på att C, kanske tillsammans med KD, släpper igenom henne i utbyte mot sakpolitiska eftergifter.
Först står talmansvalet på schemat, och sedan börjar sonderingsuppdragen. Oavsett vad kan man nog säga att om föregående mandatperiod i hög utsträckning utspelade sig i Regeringskansliet och präglades av hög reformtakt, så lär denna mandatperiod präglas betydligt mer av parlamentariskt spel i riksdagen.
Dessutom kan de sakpolitiska förhandlingar och nattmanglingar som lär krävas för att Magdalena Andersson ska kunna bilda regering innebära lite vad som helst på det bostadspolitiska området. Kanske lyckas mittenpartier som C stoppa bolåneskatten. Eller så släpper V vissa av sina veton i utbyte mot exempelvis frysta hyror.
Svaret blåser, som så ofta i politiken, fortfarande i vinden. Oavsett lär det bli en spännande höst rent politiskt – och för den var valnatten snarare inledningen än avslutningen.
Amanda Göthberg
Boendeexpert och omvärldsanalytiker Mäklarsamfundet
