Veckans medlemsröst Benjamin Akyol om utbrändhet, prestation och att hitta tillbaka

Hej Benjamin! Berätta om dig och din yrkesbakgrund.

Hej! Jag är 31 år gammal, trebarnspappa och arbetar idag som fastighetsmäklare i Göteborg. Många känner kanske igen mig genom branschen, resultaten eller sociala medier, men om jag ska vara helt ärlig så började min resa väldigt långt ifrån där jag är idag. Innan jag blev mäklare gick jag in i väggen, och det var utan tvekan den mörkaste perioden i mitt liv.

Utifrån såg allt kanske normalt ut, men inuti höll jag på att tappa bort mig själv helt. Jag tappade energin, självkänslan och till slut nästan hoppet om framtiden. Jag minns att jag kunde vakna på morgonen och känna att jag inte ens visste vem jag var längre. Det är svårt att förklara för någon som aldrig varit där, men det känns nästan som att livet fortsätter runt omkring medan man själv står helt still. Den perioden formade mig. För när man själv varit längst nere slutar man döma människor så snabbt. Man förstår att alla bär på någonting som inte syns utåt.

När jag sedan började som mäklare hade jag egentligen bara bestämt mig för en sak: om jag får en andra chans i livet ska jag ge allt jag har. Och det gjorde jag. Inte för pengar eller status utan för att bevisa för mig själv att mörka perioder inte behöver definiera resten av ens liv. Och kanske är det också därför jag aldrig riktigt tar något för givet längre.

Du blev precis utsedd till Årets mäklarprofil på Guldhemmet-galan. Varför vann du, tror du?
Jag tror faktiskt att människor idag längtar efter något äkta. Vi arbetar i en fantastisk bransch, men också i en bransch där många känner att de hela tiden måste prestera, visa resultat och hålla uppe en fasad. Och jag tror att det finns många mäklare där ute som egentligen är väldigt trötta bakom sina leenden.

För jag vet hur det känns. Jag vet hur det känns att vilja räcka till överallt samtidigt. Att jaga nästa affär, nästa mål och nästa prestation, samtidigt som man försöker vara en närvarande partner, förälder och människa. Och kanske vann jag inte för att jag varit perfekt. Kanske vann jag för att jag vågat prata om det vi annars ofta är tysta om: stress, press, ensamhet, prestationsångest – och samtidigt hopp.

För bakom alla kostymer, försäljningssiffror och sociala medier är vi fortfarande bara människor. Och jag tror att människor känner när något kommer från hjärtat på riktigt.

I motiveringen lyfts din sårbarhet och öppenhet fram; berätta lite om det!

Under lång tid trodde jag att styrka betydde att aldrig visa svaghet. Att alltid vara den som orkade mest, jobbade hårdast och hade kontroll på allt. Jag trodde att människor såg upp till den personen. Men sanningen är att det till slut nästan förstörde mig. Det var först när jag började vara ärlig på riktigt som någonting förändrades.

När jag vågade prata om väggen jag gick in i. Om prestationskraven. Om stressen. Om rädslan att inte räcka till trots att allt på utsidan kanske såg framgångsrikt ut. Om känslan av att ibland känna sig ensam mitt i allt.

Och det som berört mig mest sedan dess är alla människor som hört av sig. Inte bara mäklare eller människor inom branschen, utan kunder, vänner och helt vanliga människor som sagt: “Det där är exakt så jag känner.” Det har gjort starkt intryck på mig. För det visar hur många människor som egentligen bär på något bakom sina leenden. Vi lever i en tid där väldigt många känner att de måste prestera hela tiden för att vara värdefulla.

Jag tror att vi behöver bli bättre på att prata om människan bakom prestationen. För ingen framgång i världen är värd särskilt mycket om man förlorar sig själv på vägen dit. Och om min öppenhet kan få någon annan att känna sig lite mindre ensam, då betyder det mer för mig än alla priser någonsin kommer göra.

Vad är det allra bästa, och det mest utmanande, med att vara fastighetsmäklare?

Det bästa är utan tvekan människorna. Att få hjälpa någon sälja sitt första hem, hjälpa en familj vidare till nästa kapitel eller stötta människor genom stora livsförändringar är väldigt speciellt. Man blir en del av människors liv under väldigt viktiga stunder, och det är ett förtroende som jag aldrig tar för givet.

Jag älskar också att yrket hela tiden utmanar mig att utvecklas. Ingen dag är den andra lik och man blir aldrig helt färdig som mäklare. Det spelar ingen roll hur många affärer man gjort eller hur länge man arbetat, det finns alltid nya människor att förstå, nya situationer att hantera och nya sätt att bli bättre på. Det tror jag är en stor del av varför jag fortfarande älskar det här yrket så mycket.

Det mest utmanande är att yrket aldrig riktigt stänger av. Det är högt tempo, mycket ansvar och höga förväntningar, både från andra och från sig själv. Det är lätt att fastna i prestation och glömma bort att ta hand om sig själv längs vägen. Efter det jag själv gått igenom har jag blivit mycket mer medveten om vikten av balans, familj och att faktiskt må bra på riktigt.

Vad kan du säga om din lokala marknad just nu?

Marknaden i Göteborg är väldigt intressant just nu. Vi kommer från några år med osäkerhet kring räntor och ekonomi, men jag upplever att många köpare börjar få tillbaka tryggheten och framtidstron. Samtidigt är säljarna mer realistiska idag än tidigare, vilket skapar bättre balans.

Det finns fortfarande stor efterfrågan på rätt objekt, särskilt i attraktiva områden i västra Göteborg, men idag krävs det mer av oss mäklare än under de riktigt heta åren. Förberedelse, strategi och förtroende är viktigare än någonsin.

Sist men inte minst – hur firade du utmärkelsen till Årets mäklarprofil?

När jag stod där på scenen tänkte jag faktiskt inte på priserna eller applåderna. Jag tänkte på personen jag var under den mörkaste perioden i mitt liv. Personen som låg hemma och inte ens visste om han skulle hitta tillbaka till sig själv igen. Och helt plötsligt stod jag där framför hela branschen.

Det blev väldigt emotionellt för mig, kanske ännu mer eftersom min fru stod bredvid mig den kvällen. Vi firar tio år som gifta i år. Kanske var det just därför ögonblicket blev så starkt. För hon har sett hela resan. Hon har sett mig under åren när ingen applåderade. Hon har sett stressen, pressen, tvivlet och perioden när jag gick in i väggen. Hon har stått kvar när jag själv inte alltid känt mig stark.

Så när galan var över åkte vi hem till barnen. Och när jag såg dem slog det mig hur lite de bryr sig om priser, titlar eller prestationer. För dem är jag bara pappa. Och kanske är det där den verkliga framgången finns. Inte i att hela branschen vet vem du är: utan i att människorna du älskar fortfarande känner igen dig bakom allt.