Fortbildningskrav rycker närmare – men mycket är oklart

Att utbildningskraven för fastighetsmäklare har skärpts, och att fastighetsmäklare som söker registrering från den 1 januari 2028 behöver ha en kandidatexamen (180 HP) i godkänt ämne samt kunna uppvisa sex månaders genomförd praktikperiod känner nog de flesta i branschen till vid det här laget. Färre känner nog till att FMI samtidigt föreslog ett fortbildningskrav. Det skulle innebära att mäklare varje år behöver genomgå ett visst antal utbildningstimmar, främst inom juridik, för att få behålla sin registrering. FMI saknade nämligen mandat att införa ett fortbildningskrav. För detta krävdes att en föreskriftsrätt i frågan skrevs in i fastighetsmäklarförordningen, något ett regeringskansli strikt upptagna med att hamra ut ny lagstiftning på temat lag och ordning visade föga intresse för att prioritera. Sedan dess har frågan varit begraven. Fram tills nu. En bred utredning om så kallad arbetslivskriminalitet har nämligen uppmärksammat risken för att fastighetsmäklare utnyttjas som möjliggörare av penningtvätt och därför hörsammat FMI:s önskemål om att få föreskriftsrätt även för fortbildning och därigenom kunna bestämma om inriktning och omfattning i sådana frågor.

Oklar tidplan

Utredningen föreslår att förändringarna börjar gälla redan 1 januari 2026. Eftersom en sådan förordningsändring inte kräver riksdagsbeslut skulle mandatet att bestämma om inriktning och omfattning för ett fortbildningskrav därifrån relativt snabbt kunna bli verklighet för FMI. Om det går så snabbt återstår att se, men det saknas inte anledningar att tvivla på det. För det första kom förslaget i ett stort paket med andra, ur politiskt perspektiv, kanske mer angelägna frågor. Att fortbildning för fastighetsmäklare hamnar högst upp i prioriteringsordningen bland alla de förslag som ryms i slutbetänkandet av delegationen mot arbetslivskriminalitet är osannolikt. Om så ändå vore fallet, så krävs det ändå av FMI att förslaget om fortbildning konkretiseras avsevärt och dessutom remitteras till berörda instanser, där Mäklarsamfundet givetvis är en av de mest centrala aktörerna. Remittering, remissammanställning och därefter ett färdigt förslag till föreskrifter görs inte i en handvändning. Redan där är vi gissningsvis på den andra halvan av nästa år.

Frågan kompliceras ytterligare av att hänsyn sannolikt måste tas till EU-rättsliga aspekter. Bland annat lyfter Kommerskollegium i sitt remissvar att, givet vissa förutsättningar, är ett krav om fortbildning av fastighetsmäklare anmälningspliktigt enligt tjänstedirektivet. Resonemanget är värt att citera i sin helhet.

“Kommerskollegium noterar att fastighetsmäklare är ett av yrkena som ingår i det europeiska yrkeskortet (EPC) och fortbildning som krävs i Sverige måste därför vara tillgängligt för fastighetsmäklare från andra medlemsländer. Fastighetsmäklare från andra medlemsländer måste ha samma möjlighet att fortbilda sig som svenska fastighetsmäklare, och därför måste utbildningarna var tillgängliga på fler språk än svenska. Att inte möjliggöra att fastighetsmäklare från andra medlemsländer kan fortbilda sig med samma förutsättningar som svenska fastighetsmäklare skulle ha en diskriminerande effekt och vara ett hinder för tjänsteutövning. Vidare måste motsvarande fortbildning från andra medlemsländer erkännas.”

Vi kan alltså konstatera att tidplanen för ett införande i dagsläget är oklar, men också att FMI med största sannolikhet, förr eller senare, får föreskriftsrätt i frågan. Ett fortbildningskrav kommer alltså. Frågan är bara när.

Vad tycker Mäklarsamfundet

När frågan om skärpta utbildningskrav för fastighetsmäklare diskuterades var Mäklarsamfundets position i korthet att det inte fanns skäl att göra en kandidatexamen obligatorisk. Istället, menade vi, vore det i så fall bättre med ett kontinuerligt fortbildningskrav för att säkerställa jämna och aktuella kunskaps- och kompetensnivåer i branschen. Vad gäller förlängd praktikperiod var Mäklarsamfundet principiellt för en förlängning, även om sex månader ansågs lite väl tilltaget. En mer gedigen praktik ger bättre förutsättningar att lyckas i yrket. Inte minst för att lära sig hantverket och förstå yrkets förutsättningar. Däremot pekade vi på avsaknad av finansiering av praktikperioden som ett stort problem för både fastighetsmäklarstudenten och fastighetsmäklarföretagen som förväntas ta emot praktikanter. FMI tog förvisso till sig av en del av våra synpunkter, men inte minst eftersom branschorganisationerna inte var eniga i sin syn på frågan, blev det enklare för FMI att gå vidare med förslaget som nu är verklighet. Fortbildningskravet, som man också ville ha, blev det däremot ingenting av. Men nu är alltså frågan aktuell igen.

Måste genomföras i dialog med branschen

Mäklarsamfundets uppfattning är fortsatt att ett fortbildningskrav i grunden är ett bra verktyg för att säkerställa aktuell och jämn kunskap i kåren och kvalitet i tjänsten. Men det får inte bli för omfattande. En sådan regel måste införas med stor förståelse för branschens förutsättningar, med proportionalitet i förhållande till den redan utökade och förstärkta grundutbildningen och med hänsyn till att den administrativa bördan för fastighetsmäklare ökat avsevärt under de senare åren med bland annat skyldigheter enligt penningtvättslagstiftningen och redovisning av indirekt nettoskuld vid förmedling av bostadsrätter. Att lägga allt för mycket tid på fortbildning varje år är helt enkelt inte möjligt utan att riskera kvaliteten i tjänsten, och det är det ytterst konsumenten som förlorar på. En försiktig tillämpning i nära dialog med branschen bör vara utgångspunkten. Samtidigt kan ett väl utformat fortbildningskrav bidra till att ytterligare professionalisera yrket och stärka konsumenternas förtroende, vilket på sikt också gynnar branschens alla aktörer.

Redo att samordna - om vi får förtroendet

Många frågor kvarstår att reda ut när vi väl vet hur tidplanen för ett införande faktiskt ser ut. Inte minst hur ett fortbildningskrav rent praktiskt ska organiseras och följas upp. Mäklarsamfundet har sedan länge ett omfattande utbildningserbjudande och kapacitet att både koordinera och genomföra fortbildningsverksamhet för medlemmarna. Får vi möjlighet att bistå i detta arbete så är vår självklara utgångspunkt att skapa största möjliga värde för våra medlemmar genom att underlätta hanteringen av kravet på alla tänkbara sätt. Det finns givetvis många frågor att ta hänsyn till i ett sådant arbete. Likabehandlingsprincipen gentemot medlemmarna är det vägledande i ett sådant arbete, men hänsyn måste också tas till sådant som kedjeföretags önskemål om att klä fortbildning i egen skrud, och göra kulturella anpassningar. Många frågor kvarstår att lösa, och det ska vi göra tillsammans i branschen. Med tillsynsmyndigheten, med branschorganisationerna, med de stora varumärkena och Mäklarsamfundets geografiska kretsar, och självklart med den enskilde fastighetsmäklarens perspektiv i åtanke.

Joakim Lusensky
Analys- och Kommunikationschef Mäklarsamfundet