”Risken för lägre bostadspriser är huvudsakligen politisk”

<< Tillbaka till nyhetsbrev

För den som följer debatten om svensk bostadsmarknad noga är det uppenbart att synen på hushållens skuldsättning är en vattendelare. Är skuldsättningen ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten? Eller är det rentav så att skulderna varken är anmärkningsvärda eller uppblåsta? En företrädare för den senare åsikten finner vi i professor Lars EO Svensson. I en uppsats publicerad på sin hemsida går han till storms mot kreditrestriktionerna i allmänhet och amorteringskraven i synnerhet, som han menar saknar vetenskapligt stöd.

Lars EO Svensson ställer tre frågor i sin uppsats. Är bostadspriserna för höga? Är hushållens skulder för höga? Utgör skuldsättningen en förhöjd makroekonomisk risk? Professorns svar är nej, nej och nej.  Svensson pekar på att det inte finns något som pekar på att bostadspriserna och hushållens skulder är högre än vad fundamenta motiverar. Avseende den tredje risken, att hushållens konsumtion i en recession eller finansiell kris av annat slag skulle falla drastiskt medger han att det finns empiriskt stöd för att tro att privatkonsumtionen faller om bopriserna sjunker kraftigt, men att detta knappast är applicerbart på den svenska situationen. Vanligen pekar man på danska och, brittiska och amerikanska erfarenheter i det sammanhanget. Skillnaden, menar Svensson, är att krisen i alla dessa fall föregicks av ett konsumtionsrace som möjliggjordes genom utökade bostadslån. I Sverige har vi tvärtom idag en mycket hög sparkvot, vilket kan tolkas som att andelen hushåll som använder utökade bolån för konsumtionssyften är låg. Professorns slutsats är därför att Finansinspektionens oro är obefogad och att kreditrestriktionerna inte gör mycket nytta annat än att öka inlåsningseffekterna och höja trösklarna till det första ägda boendet.

Den som vill fördjupa sig hittar Lars EO Svenssons uppsats här