Nyhet Juridik 3 oktober 2019

Mäklare varnas för handel med fastigheter

Enligt fastighetsmäklarlagen är det förbjudet för en mäklare att syssla med handel av fastigheter. Det är inte bara handel med fastigheter som omfattas av förbudet, utan även övriga objekt som omfattas av fastighetsmäklarlagen, som till exempel bostadsrätter och tomträtter. Syftet med bestämmelsen är att man ska kunna utgå från att de objekt som en mäklare marknadsför ägs av mäklarens uppdragsgivare och inte av mäklaren själv. Förbudet mot handel med fastigheter är nödvändigt för att upprätthålla förtroendet för mäklaren som opartisk huvudman.

Förbudet mot handel med fastigheter innebär i första hand att mäklaren inte får marknadsföra egna objekt inom ramen för sin egen mäklarverksamhet, men förbudet sträcker sig längre än så. Även förhållanden såsom innehavstid och vinstsyfte tas i beaktande vid bedömningen av om handeln omfattas av förbudet. Enligt tidigare praxis från FMI har FMI uttalat att för att det ska röra sig om handel så räcker det inte att mäklaren har förvärvat en fastighet. Mäklaren måste också ha sålt fastigheten. Omfattningen av handeln kan också spela in i bedömningen av vilken påföljd som meddelas. FMI ser allvarligt på mäklare som bryter mot förbudet och en omfattande handel med fastigheter kan leda till att mäklarens registrering återkallas.

I ett beslut från FMI den 28 augusti 2019 har emellertid en mäklare varnats för att han brutit mot förbudet mot handel med fastigheter efter att ha köpt och sålt en fastighet inom loppet av några få dagar. Mäklaren hade förvärvat en fastighet i syfte att bedriva uthyrningsverksamhet. I samband med att mäklaren förde diskussioner med säljarna om att förvärva fastigheten, letade han även efter en hyresgäst till fastigheten och kom då i kontakt med ett företag som var intresserade av att hyra fastigheten. Innan mäklaren hade ingått köpekontrakt för fastigheten meddelade företaget att de var intresserade av att köpa fastigheten istället för att hyra den. Mäklaren meddelade säljarna att företaget var intresserade av att förvärva fastigheten, men säljarna var inte intresserade av något direktavtalsförhållande med företaget. Enligt köpekontraktet mellan säljarna och mäklaren köpte mäklaren fastigheten för 4 500 000 kr. Bara tre dagar senare sålde mäklaren vidare fastigheten till företaget för 6 700 000 kr.

Mäklaren åberopade bland annat ett intyg från säljarna där de intygade att mäklaren hade informerat dem om att han hade fått ett bud på fastigheten från företaget. Mäklaren hade även uppgett att budet var oväntat bra och erbjöd därför säljarna ett högre försäljningspris än vad de diskuterat innan. Även företaget intygade att de först hade haft för avsikt att hyra fastigheten från mäklaren, men senare insett att det var mer fördelaktigt för dem att köpa fastigheten.

FMI konstaterar i sitt beslut att mäklaren endast med några dagars mellanrum både har köp och sålt den aktuella fastigheten. Vidare visar utredningen i ärendet på att mäklaren redan när han köpte fastigheten, hade kommit överens med företaget om att han skulle sälja den vidare till företaget. Den omständigheten att mäklaren har gjort en ansenlig vinst på försäljningen har också haft avgörande betydelse för FMI:s beslut. FMI anser att agerandet utgör sådan handel med fastigheter som omfattas av fastighetsmäklarlagens förbud och meddelar mäklaren en varning. Att mäklaren under en längre tid före köpekontraktets undertecknande haft för avsikt att förvärva fastigheten för uthyrningsändamål och att det är fråga om en enstaka försäljning förändrar inte bedömningen.

Det kan vara värt att notera att det finns undantag från förbudet mot handel med fastigheter. En mäklare måste självklart få sälja sin privatbostad när ett sådant behov uppstår. Försäljningen får dock aldrig ske inom ramen för den egna mäklarverksamheten.

Du kan läsa hela FMI:s beslut här

Emil Cargill-Ek
Bitr. förbundsjurist