Mäklarpanelen: “Allt händer och det är det jag gillar med vårt yrke”

Erika Aspenberg: 

Oj, det händer ju en hel del märkliga saker på visningar eller i samband med dem eftersom vi jobbar med människor och kommer rakt in i deras liv. När det i vuxensovrummet missats rensas bort mer privata saker, då är frågan om man ska sparka ned det från nattduksbordet och in under sängen eller hur man ska göra. Jag har nog i och för sig en hög nivå av tolerans och är inte rädd för att hugga i, därför står jag ibland med mina pensionärer och skrubbar en ugnslucka eller hjälper till och moppa ett golv för att de rent fysiskt inte kan och fotograferingen börjar snart. Jag kastar mig in med utgångspunkten att alla människor gör så gott de kan och om det inte räcker i någon situation då står jag inte och tittar på utan kavlar upp armarna. Har tömt radhus på tillträdesdag tillsammans med köpare, jagat husdjur, stirrat en hel visning på ett akvarium i rädsla av att ormen skall smita, plockat underkläder, diskat undan efter middag, stöttat säljaren med missbruksproblem och parkerat personen i fråga i min bil under pågående visning, men även haft någon sovande i ett rum under pågående visning. Allt händer och det är det jag gillar med vårt yrke, på något sätt berikar det och ger perspektiv.

Guy Wallster: 

En rolig och udda sak som har hänt är för många år sedan då jag fick ett telefonsamtal från en man som undrade om jag kunde vara behjälplig med att skriva köpehandlingar avseende en fastighet som han skulle förvärva av kommunen. Han hade själv tagit kontakt med kommunen då fastigheten som han var intresserad av hade stått obebodd en längre tid, och hans intresse var inte att köpa själva fastigheten, utan endast byggnaden som han hade för avsikt att montera ner och uppföra på sin fritidstomt i Roslagen.

Han fick besked från kommunen att det var okej – bara han fotodokumenterade byggnaden och överlämnade fotografierna till kommunen innan avtal skrevs. Sagt och gjort genomförde mannen fotodokumenteringen, avtal skrevs och allt verkade vara frid och fröjd. Mannen började riva byggnaden och efter någon dag kom flera polisbilar med blåljus upp på tomten och undrade vad han höll på med. Det visade sig att kommunen inte alls ägde fastigheten utan den tillhörde en äldre dam som hade fått information från grannarna att det stod en man på taket och rev hennes hus. Kommunen hade sålt fel fastighet helt enkelt.

Som tur var så var mannen försäkrad och även kommunens försäkringsbolag gick in och löste problemet.

Jennie Bråthén: 

För massa år sedan hade jag visning av en gård i ett underbart vårväder och med massa folk på visningen. Lite kalasstämning på gårdsplanen då alla blev lite ”ystra” av solens strålar. Då bestämde sig granngårdens tjur att gå igenom sitt stängsel och komma gåendes mot oss. När vi såg detta ändrades stämningen på gårdsplanen snabbt. Ingen vill umgås med en okänd, lös tjur! Bonden fick snart fatt på hans djur så allt slutade väl men en minnesvärd visning blev det ändå.