Hans Liljegren
Nyhet Medlem 2 december 2021

”Skulle jag leva om på nytt hade jag blivit mäklare en gång till”

En veteran i branschen ska nu pensionera sig. Hans Liljegren har arbetat som fastighetsmäklare i 48 år och har bland annat varit en engagerad medlem i Mäklarsamfundet. Nu är det dags att lämna plats för de yngre talangerna i branschen. I en intervju berättar han om sina bästa minnen, hur yrket förändrats och hur man gör mäkleriet till en hållbar karriär.

Hans Liljegren var 22 år 1973 och hade två huvudspår gällande sitt kommande yrke – han skulle bli försäkringsman, eller fastighetsmäklare. När han upptäckte att det inte fanns några jobb som försäkringsman så ringde han Mäklarsamfundet för att ta reda på hur man blir fastighetsmäklare. Idag är han glad för att det blev som det blev.

– Jag tjänade 400 kronor i månaden och det var ganska mycket pengar då. Många i branschen var äldre och det var ovanligt men spännande med en ung person som läst till sig ekonomikompetens via Mäklarsamfundet, säger han.

En annan tid

På den tiden var branschen förstås en annan. Man annonserade i tidningen och oftast helt utan fotografier på objekten. När internet gjorde sin entré i de svenska hemmen så fick man heller inte skriva att objektet också fanns på nätet i sin pappersannons då det räknades som konkurrerande medier. Få har varit verksamma i branschen under en så lång tid som Hans Liljegren och han har därför hunnit vara med om många tekniska framsteg, vilket intresserat honom då han bland annat har läst kurser i futurologi – alltså framtidsstudier.

– Att vara nyfiken på allt det senaste har absolut hjälpt mig som fastighetsmäklare och satt press på andra mäklare i Linköping genom åren.

Hans beskriver bland annat tiden då man började fotografera sina objekt med polaroidkamera och fick sedan cykla till tidningen för att lämna in dem till annonseringen, och hans tidiga experiment med videovisningar via skakiga VHS-band på kontoret som kunde göra en och annan nyfiken spekulant sjösjuk.

– Min allra bästa videovisning var förmodligen den när en äldre kvinna som jag förmedlat åt tidigare meddelat att hon absolut inte ville vara med i filmen så hon avlägsnade sig från platsen. Trodde jag när jag gick runt med videokameran och berättade om objektet. När jag öppnade det lilla skafferiet så dök hon plötsligt upp från sitt gömställe och ropade överraskat ”hej hej” till kameran.

Kritiserar amorteringskraven

Alla förändringar i branschen har i det stora hela varit av godo, menar Hans.

– Vi har en mycket sundare bransch idag och konsumenttryggheten har aldrig varit högre, säger han.

Men samtidigt finns det annat som varit av ondo. Hans beskriver hur det varit intressant att som fastighetsmäklare följa prissättningarna och ränteläget genom åren och minns bland annat veckan på 90-talet som räntorna var uppe på hela 500 procent. Ändå menar han att vi lever i synnerligen konstiga tider just nu, på grund av en sak.

– Jag är kritisk till amorteringskraven. De är utformade på ett stelbent sätt som gör att man inte kan se personen bakom något annat än vad den får i lönekuvertet varje månad. Det har gjort det mycket svårt för många pensionärer som drabbats väldigt illa och barnfamiljer som inte kan komma in på marknaden.

Värme och öppenhet nyckeln till en hållbar karriär

Är det något som Hans har samlat på sig under sin tid som fastighetsmäklare så är det nog berättelser och i samtalet med honom märks det tydligt vilket socialt yrke fastighetsmäkleriet är. Han menar också att det är nyckeln till ett hållbart yrkesliv som fastighetsmäklare – att genuint tycka om människor, vara öppen, ständigt ärlig, se till att lyssna på människor och att se alla man träffar som lika mycket värda.

– Förvalta sådana ideal i första hand och låt aldrig pengarna styra. Då blir det inte lika tufft när det är tufft. Men viktigast av allt, det är förstås att ha kul på jobbet.

Som innehavare av stol nummer tio i östgötska vitsakademin vet Hans allt om att ha kul på jobbet och kan inte nog understryka hur mycket det faktiskt har underlättat för honom i hans 48 år långa karriär. Han upptäckte sin talang när han testade att vara auktionsutropare och berättar att han ”tvingade sina stackars medarbetare och inte minst hans fru som hade firman ihop med” att lyssna på de vitsar han sen drog på tillträden och kundmöten.

– Vi har det alldeles för stelt i det här landet och behöver alla skratta mer. Vitsarna har gjort mer än man kan tro och kunderna kommer ihåg en när affärerna blir en varm, rolig och positiv upplevelse snarare än att man sitter och kallsnackar på tillträdet, säger Hans.

”Inget yrke utan en drog”

I år har Hans gjort nästan tio affärer men nu är det alltså dags för honom att gå i pension, men futurologen i honom finns fortfarande kvar och han är övertygad om att fastighetsmäklarrollen bara kommer att bli viktigare då det alltid kommer att behövas en opartisk mellanman och en expert som gjort affären förut.

Hans sociala ådra kommer att hålla sig vid liv genom engagemang i föreningslivet och genom att dra vitsar till alla hans bekanta på stan, men han kommer att sakna fastighetsmäkleriet och känna sig tom utan det.

– Att vara fastighetsmäklare är inte ett yrke utan en drog, så kul är det. Skulle jag få leva om mitt liv så skulle jag bli mäklare en gång till – jag kan inte tänka mig något annat.