Högsta förvaltningsdomstolen – dom om förtroenderubbande verksamhet

I målet var 2011 års fastighetsmäklarlag tillämplig och av 14 § första stycket i nämnda lag framgår att en fastighetsmäklare inte får ägna sig åt verksamhet som är ägnad att rubba förtroendet för honom eller henne som mäklare. Motsvarande bestämmelse finns i 3 kap. 9 § första stycket i 2021 års lag. 

Omständigheterna i målet var följande. Mäklaren var styrelsesuppleant och firmatecknare i ett bolag som bedriver verksamhet inom byggbranschen (hantverks- och snickeritjänster). Mäklaren var även indirekt ägare av byggbolaget genom att mäklaren ägde hälften av aktierna i byggbolagets moderbolag. Den andra hälften av moderbolaget ägdes av mäklarens make. Mäklaren var inte själv aktiv i byggbolaget och mäklaren hade inte erhållit utdelning eller annan ersättning från något av bolagen.

Fastighetsmäklarinspektionen (FMI) meddelade mäklaren en varning då FMI ansåg att mäklarens möjlighet till inflytande och ekonomiska intresse i byggbolaget gav anledning till misstanke att mäklaren kunde påverkas av ovidkommande hänsyn vid fullgörandet av förmedlingsarbetet. Förvaltningsrättens och kammarrättens domar kom att överklagas.

HFD uttalade – med hänvisning till RÅ 2006 ref. 84 – att förbudsregeln träffar verksamhet som till sin art kan rubba förtroendet för mäklarens opartiskhet. Bedömning av den frågan görs i regel i förväg, utan att hänsyn tas till vilka enskilda förmedlingsuppdrag som kan bli aktuella i framtiden. Därutöver träffar den verksamhet som i det enskilda fallet väcker sådana farhågor, även om verksamheten som sådan inte generellt kan betraktas som förtroenderubbande.

Även om mäklaren inte ansvarade för byggbolagets löpande verksamheten ansågs mäklaren genom rätten att företräda bolaget och genom sitt indirekta ägande ha både ett väsentligt inflytande över verksamheten och ett framträdande eget ekonomiskt intresse i den. Det innebar enligt HFD att mäklaren skulle kunna ha påverkats av ovidkommande hänsyn till nackdel för säljare eller tänkbara köpare, t.ex. vid bemötandet av spekulanter som kan ha skilda intressen av att vidta byggnadsåtgärder avseende ett förmedlingsobjekt. Mäklaren ansågs därför ha ägnat sig åt verksamhet som typiskt sett är ägnad att rubba förtroendet för mäklarens ställning som fastighetsmäklare. Verksamheten bedömdes alltså till sin art vara förtroenderubbande. 

Magnus Sallnäs
Förbundsjurist Mäklarsamfundet