Hemsökta hus
Nyhet Bransch 30 oktober 2019

Halloweenspecial: Att sälja ett hemsökt objekt

Att vara fastighetsmäklare kan innebära många saker i och med att man kommer i kontakt med personer i alla skeenden av livet. Ibland är man själasörjare, ibland möter man hjärtekross och andra gånger en enorm lycka. Men lite ovanligare är det kanske att förmedla ett objekt där någonting dröjer sig kvar från den andra sidan. Det är precis vad Selma Kahrimanovic från Kalmar har gjort – vi har pratat med henne om hur det egentligen går till när man ska förmedla ett hemsökt objekt.

Berätta lite om dig själv och ditt mäkleri.
–    Jag heter Selma Kahrimanovic, är 27 år gammal och kommer från Kalmar. Jag jobbar som fastighetsmäklare på Pontuz Löfgren AB där jag också är delägare sedan 2 år tillbaka. Jag brukar beskrivas som driven, sprallig och väldigt målmedveten. 3 år som fastighetsmäklare har resulterat i toppnoteringar och nöjda kunder. 

Du har förmedlat ett hemsökt objekt i Kalmar, kan du berätta om det?
–    Precis! Det hela hände när jag skulle förmedla en fin tvåa i norra delen av Kalmar. På visningen kom en mamma tillsammans med sin son. När visningen började lida mot sitt slut kommer sonen fram till mig och viskar att finns en ande i sovrummet. Jag skrattar till och tror att det är ett dåligt försök till att ”skrämma” upp de andra spekulanterna. 

Sonen och mamman håller sig kvar till sist och jag påbörjar sakta min avrundning genom att gå rum för rum och släcka. När jag kommer till sovrummet säger mamman att ”Jag tror du ska låta det vara tänt”. 

Hon fortsatte genom att berätta att ”det är en äldre dam som tidigare bott i bostaden. Hon gick bort i sovrummet och har inte fått hjälp att ta sig över till andra sidan… Du kan ju hälsa säljarna att det finns en duktig kvinna i Kalmar som hjälper till med sånt.”

Nu börjar jag bli rädd på riktigt. Till slut lämnar de visningen och jag ska vara ärlig och säga att jag själv aldrig varit så snabb på att ta mig ur en bostad som då. 

När jag väl sitter i bilen ringer jag säljarna. Berättar att visningen är avklarad och att jag träffat ett minst sagt speciellt sällskap. Det otäcka i denna berättelse är att säljaren bekräftar att det är en äldre dam som bott där och att de själva känt av hennes närvaro i sovrummet. De har också alltid hållit det tänt i fönstret i sovrummet. 

Min första tanke efter detta var förstås att detta kan bli jobbigt att behöva framföra till alla spekulanter. Går det under säljarens upplysningsplikt? 

Tror du själv på det övernaturliga? Kände du av något när du sålde objektet?
–    I bostaden kände jag inget övernaturligt eller annorlunda. Men efter denna händelse så skulle jag nog påstå att jag tror att det finns något mer där ute. 

Hur tycker du att en fastighetsmäklare ska agera om den fått uppgifter om att det spökas i objektet som ska säljas?
–    Vi som fastighetsmäklare har en skyldighet att framföra all information som kan vara av betydelse för köparen och dennes köp. Mitt råd blir därför att, på ett snyggt sätt, informera spekulanterna om att det finns en ”inneboende”.

Sonen som du berättade om köpte till slut lägenheten trots allt. Har du hört några klagomål om dolda, spökande fel eller är det slutet gott allting gott?
–    Jag kan säga så här: Det var himla tur att det blev just sonen som bosatte sig där. De kontaktade kvinnan som de själva tipsat om och som jag förstått det så ska anden eller damen nu lyckats ta sig över till den andra sidan.

En kommentar från Jonas Anderberg, chefsjurist på Mäklarsamfundet. Vad gäller egentligen vid förmedling av ett hemsökt objekt?
Frågan om hur långt mäklarens upplysningsskyldighet sträcker sig är omdiskuterad och hör till de mest svårtolkade bestämmelserna i FML. Att den omfattar information mäklaren fått om olika feltyper i jordabalken är klart, och likaså att förhållanden som inte utgör fel köprättslig mening i vissa fall kan ingå. Men för de flesta framstår nog uppgifter om förekomsten av en ”osalig ande” i det förmedlade objektet inte som något man som mäklare skulle vara skyldig föra vidare och jag instämmer nog i den bedömningen, även om det kan tänkas finnas enskilda köpare som anser att sådan information skulle ha haft betydelse och kanske till och med hävdar att man avstått från att köpa om man fått veta det inför köpet. Att bedömningen inte alltid är lätt att göra vittnar väl följande historia från ett rådgivningssamtal för många år sedan om: 

Mäklaren hade redan på intaget av en större gård fått veta av säljaren att en tidigare ägare, död sedan länge, hemsökte bostadshuset om nätterna och av flera setts vandra omkring i korridorerna. Mäklaren tog för säkerhets skull med uppgiften i sin marknadsföring och en tid efter att gården sålts, blev han uppringd av en upprörd köpare. Han förklarade att ett avgörande skäl till att han köpt gården var just uppgiften om vad som föregick i huset och att han tänkt ha det som kursgård och som specialitet kunna locka med ”spökvandringar”. Nu hade han dessvärre konstaterat att uppgiften inte alls stämde och ansåg sig vilseledd av mäklaren... så hur man än gör är det Mäklarens fel!