Drönare med kamera kräver tillstånd

Med övervakningskamera avses en kamera som är uppsatt så att den kan användas för personövervakning och som inte manövreras på den plats där den är uppsatt. Om en sådan kamera kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde måste länsstyrelsen ge sitt tillstånd. Tillstånd ges om behovet av övervakningen (övervakningsintresset) väger tyngre än enskildas intresse av att inte bli övervakade (integritetsintresset). Vid bedömningen av behovet av kameraövervakning tas särskild hänsyn till om övervakningen behövs för att förebygga, avslöja eller utreda brott, förhindra olyckor eller andra liknande ändamål.  Det betyder att möjligheterna att få tillstånd minskar om övervakningen ska ske för något annat ändamål, till exempel rena nöjesflygningar eller för kommersiella syften. Vid avvägningen ska det också särskilt beaktas hur övervakningen ska utföras, om den som kameraövervakar kan visa att de inte kränker någons integritet, t.ex. att man avbryter filmningen om en person kommer in i bild, och om det ändå skulle komma att hända raderar man omedelbart filmen eller bilden. Vid sin prövning av användningen i det aktuella fallet noterade domstolen inledningsvis att kameran skulle användas för att ta foton på byggnader och miljöer från luften. Det noterades att kameran satt fast vid drönaren med en gummisnodd och togs bort mellan flygningarna. Domstolen fann dock att kameran skulle ta bilder inte bara helt tillfälligt utan återkommande varför domstolen fann att den var att anse som ”uppsatt” i lagens mening, oavsett att den monterades bort från själva drönaren mellan flygningarna.

Vidare konstaterade domstolen att kameran på drönaren skulle fotografera från luften men hanteras från marken. Domstolen ansåg därför att den inte manövreras på platsen för kameran. Domstolen fann slutligen att kameran kunde användas för personövervakning, även om det inte är syftet. Kameran var därför att betrakta som en övervakningskamera och eftersom kameran dessutom kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde, befanns den vara tillståndspliktig.

Frågan om beviljande av tillstånd var inte föremål för prövning i målet, utan den frågan återförvisades till förvaltningsrätten för slutlig prövning.

Då rättsläget befanns oklart om i vad mån kamerautrustade drönare eller motsvarande annan ny teknik skulle anses omfattas av kameraövervakningslagens tillämpningsområde, tillsatte regeringen i november 2015 en utredning med uppdrag att undersöka hur lagens tillämpningsområde förhåller sig till användning av ny teknik och ta ställning till om det behövs integritetsstärkande eller teknikfrämjande åtgärder. Utredningen ska dock redovisa uppdraget först under 2017, varför Högsta förvaltningsdomstolens bedömning kommit att föregå utredningens slutsatser.

Befintliga filmer och bilder
En fråga som inte behandlas i domen är hur filmer och bilder som redan tagits och i nuläget publiceras eller är på väg att publiceras på internet, ska hanteras. Datainspektionen har på sin hemsida uttalat att det enligt kameraövervakningslagen gäller tystnadsplikt för uppgifter om enskildas personliga förhållanden som kommer från kameraövervakning. Om det inspelade materialet innehåller bilder på personer eller andra uppgifter som kan härledas till enskilda personer, t.ex. registreringsskyltar, omfattas materialet av tystnadsplikten och får inte publiceras. Finns det däremot inte några personer eller uppgifter om personer med på bilderna är det inte i strid med tystnadsplikten i kameraövervakningslagen att publicera dem.

Mäklarsamfundet Juridik