En, två eller kanske till och med tre fullmaktshavare

Den som ger någon en fullmakt kallas fullmaktsgivare och den som får en fullmakt kallas för fullmaktshavare. Fullmakter kan vara utformade så att det är en eller flera som är angivna som fullmaktshavare. När flera fullmaktshavare finns angivna är det viktigt att uppmärksamma på vilket sätt deras inbördes förhållande är beskrivet – om fullmaktshavarna har behörighet var för sig, om fullmaktshavarna i förening måste agera tillsammans eller om fullmaktshavarna anges i en viss turordning. Om exempelvis två personer i förening har utsetts till fullmaktshavare innebär detta att fullmaktshavarna ska utöva uppdraget (eller en viss angelägenhet) tillsammans och om en av fullmaktshavarna vill vidta en åtgärd måste det ske i samråd och med samtycke från den andre.

En udda men inte helt ovanlig situation är att flera fullmaktshavare finns angivna utan att deras inbördes förhållande närmare är beskrivet. Ska detta tolkas som att fullmaktshavarna har behörighet var för sig eller endast i förening? 

Frågan ställdes på sin spets i ett relativt färskt beslut från FRN Dnr 74/20, bakgrunden i fallet var följande: Säljaren hade lämnat en fullmakt till sina två barn att hantera en fastighetsförsäljning. Det framgick inte i fullmakten om de hade rätt att företräda säljaren var för sig eller endast i förening. I fullmakten angavs bland annat att fullmakt lämnas till YY och ZZ eller till den som denne sätter i sitt ställe. Mäklaren föreslog att budgivningen skulle avslutas vid en viss tidpunkt och förslaget godtogs av den ena fullmaktshavaren. Den andra fullmaktshavaren hörde inte av sig förrän efter att budgivningen hade avslutats och invände att mäklaren skulle ha haft rätt att avsluta budgivningen eftersom de båda inte hade godtagit budet. 

FRN uttrycker i sin bedömning att fullmaktshavarna själva verkade ha ansett att fullmakten gällde dem var och en för sig; köpekontraktet undertecknades bara av den ena fullmaktshavaren på uppmaning av den andre fullmaktshavaren. Därtill angavs det i fullmakten att fullmaktshavarna hade rätt att sätta annan i sitt ställe, vilket FRN ansåg gav visst stöd för uppfattningen att fullmakten gällde för dem var och en för sig. Vid en samlad bedömning ansåg FRN att fullmakten bör tolkas som att den gällde fullmaktshavarna var och en för sig. Mäklaren ansågs därmed inte agerat felaktigt när hon avbröt budgivningen efter besked från endast en av fullmaktshavarna.

Frågan har intressant nog även prövats av FMI som kom fram till en annan slutsats och meddelade mäklaren en varning med bland annat följande motivering: ”Utifrån fullmaktens ordalydelse anser Fastighetsmäklarinspektionen att det är klarlagt att de båda fullmaktstagarna hade behörighet att företräda uppdragsgivaren tillsammans, inte var för sig”. Beslutet har överklagats. 

Eftersom det råder viss oklarhet kring tolkningen av fullmaktshavarnas behörighet när denna inte uttryckligen angivits rekommenderas det i en sådan situation att utgå från att fullmaktshavarna har behörighet att företräda uppdragsgivaren tillsammans, förutsatt att ni inte kan fråga fullmaktsgivaren eller på annat sätt få klarhet i frågan. Främst bör situationen uppkomma när ni på förhand får en redan upprättad fullmakt. När ni själva istället medverkar vid upprättandet av fullmakten finns möjlighet att stämma av frågan med parterna och skriva in vilken ordning som avses. 

Avslutningsvis ska nämnas att som åtgärd för att motverka framtida oklarheter i frågan avser Mäklarsamfundet att uppdatera fullmakterna i era program så att förifyllda alternativ kommer att finnas gällande fullmaktshavarnas inbördes förhållande. 

Felicia Idbrant
Bitr. förbundsjurist Mäklarsamfundet