labyrint
Nyhet Bransch 13 december 2018

Trygg mäklare – tomma tunnor skramlar mest

Att sälja leads på potentiella kunder till fastighetsmäklare har blivit big business. En av de på senare tid mer synliga aktörerna på den här marknaden heter Mäklarkoll. Mäklarkolls senaste tilltag är något som de beskriver som en certifiering, som om jag förstår saken rätt ska vara en slags kvalitetsmärkning. Men, vad tillför egentligen den här certifieringen?

Frågan om kvalitet i mäklartjänsten och att som konsument kunna göra trygga val i anslutning till sin bostadsaffär är odiskutabelt en av de viktigaste framtidsfrågorna för både branschen och enskilda fastighetsmäklare. Men, vilken hjälp ger Mäklarkolls certifiering egentligen konsumenten?  Faktiskt ingen hjälp överhuvudtaget. Kriterierna som ska vara uppfyllda för att erhålla certifieringen är antingen redan idag lagkrav, eller så rör de områden som Mäklarkoll inte kan följa upp på ett rimligt sätt.

Låt oss ta en närmare titt på certifieringens kriterier.

1. Alla slutpriser och statistik som mäklaren visar är riktiga och verifierade av Mäklarkoll
Att redovisa korrekta slutpriser och prisstatistik är självklart viktigt. Det är också något som blivit ännu enklare för mäklarna genom BoPriskoll, som Mäklarsamfundet har tillgängliggjort kostnadsfritt för alla Sveriges mäklare. Det komiska i sammanhanget är att det snarare är Mäklarkolls prisstatistik som kan ifrågasättas, eftersom det är spindlade sista bud från mäklarnas hemsidor som de utgår från och inte faktisk kontraktsdata. Hur Mäklarkoll, med eller utan tillgång till korrekt prisstatistik, sedan går tillväga för att ”verifiera” slutpriserna framgår inte.

2) Den individuella mäklaren är kontrollerad hos Fastighetsmäklarinspektionen (FMI)
Här börjar det dessvärre bli mer än lovligt missvisande. Vad som avses med kriteriet är förmodligen att fastighetsmäklaren ska vara registrerad hos FMI, vilket helt enkelt är ett lagkrav. Den person som yrkesmässigt förmedlar fastigheter utan att vara registrerad och stå under Fastighetsmäklarinspektionens tillsyn ägnar sig åt svartmäkleri. Undantag finns för advokater samt vissa hyresförmedlare. Samtliga aktiva fastighetsmäklare som arbetar på mäklarföretag i Sverige står alltså under Fastighetsmäklarinspektionens tillsyn. Vad blir då kvar av detta krav? Ja, just ingenting eftersom det är något som efterföljs av hela branschen redan idag.

3) Mäklaren har hög tillgänglighet och tar ansvar över bostadsaffären
Vad är Mäklarkolls definition av “hög tillgänglighet”? Hur avgör Mäklarkoll från fall till fall hur den enskilde fastighetsmäklaren tar ansvar för bostadsaffären? Jag tvivlar på att den kontrollfunktionen existerar, men hur det sker får vi ingenting veta om.

4) Budgivningarna sker under kontrollerade former och alla bud registreras
Ännu ett krav som redan regleras i lag. Möjligen känner inte Mäklarkoll till detta, eller så kanske man anser sig vara bättre lämpad än Fastighetsmäklarinspektionen själva att bedriva tillsyn över svenska fastighetsmäklare. Mäklaren ska enligt fastighetsmäklarlagen upprätta en förteckning över anbuden där både namn, kontaktuppgifter, belopp, tidpunkt och övriga villkor ska framgå. Återigen frågar man sig vad syftet är med att ställa upp som kriterium något som redan är reglerat i lag?

5) Företaget har en finansiell stabilitet
Den sista punkten som ska uppfyllas för att erhålla Mäklarkolls certifiering handlar om företagets ekonomiska ställning. Hur finansiell stabilitet definieras av Mäklarkoll berättas inte. Inte heller hur de kontrollerar detta. Är tanken att Mäklarkoll löpande ska granska mäklarföretagens årsredovisningar? Eller finns det andra uppföljningsmekanismer som man inte berättar om på hemsidan? 

Detta skulle kunna avfärdas som en slarvigt genomförd pr-idé av en aktör vars kommunikationsstrategi tycks grunda sig på att kritisera den kår som de livnär sig på.  På något plan är det inte heller mycket mer än så. Det som är mer allvarligt är Mäklarkolls återkommande mantra om transparens och tydlighet. Den som har höga ideal om öppenhet och tydlighet och ställer sig på konsumentens sida bör väl knappast, som det är frågan om här, ägna sig åt vilseledande information och “kravmärkningar” som inte är tuffare än lagen själv eller som de har få eller inga möjligheter att kontrollera? Tomma tunnor skramlar mest, som det heter i det gamla ordspråket..

Joakim Lusensky
Analys- och kommunikationschef

Skapad 13 december 2018
Uppdaterad 14 mars 2023
Opinion