Sökformulär

Varningsgrundande att utelämna skambud från anbudsförteckningen

<< Tillbaka till nyhetsbrevet


2016-02-11

Högsta förvaltningsdomstolen har nyligen fastslagit att mäklarens skyldighet att föra anbudsförteckning är av central betydelse för förmedlingsuppdraget och att en överträdelse av skyldigheten därför ska leda till en varning, särskilt då överträdelsen inte berott på förbiseende av mäklaren.

Mäklaren blev anmäld av en spekulant som lämnat ett anbud om 400 000 kr på en fastighet som bjudits ut till försäljning för 785 000 kr och kom att säljas för 930 000 kr. Spekulanten menade att mäklaren inte hade beaktat hans bud och inte gett honom möjlighet att delta i budgivningen.

FMI meddelade mäklaren en varning då den anbudsförteckning som mäklaren upprättat inte innehöll någon uppgift om budet på 400 000 kr och därför inte var fullständig. Det förhållandet att han bedömt budet som ett skambud förändrade inte FMI:s bedömning. Mäklaren överklagade beslutet till förvaltningsrätten som avslog överklagandet och uttalade att budgivningen utgör ett av de viktigare momenten i en mäklares förmedlingstjänst och att det fick anses av stor vikt att anbudsförteckningen verkligen innehåller de anbud som lämnats av spekulanter. Mäklaren överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten som ändrade domen och meddelade mäklaren en erinran. Kammarrätten angav bl.a. som skäl att förseelsen inte medfört eller kunnat medföra att mäklaren genom manipulation ökat den egna förtjänsten, eller att någon av parterna lidit någon skada av agerandet.

Kammarrättens dom överklagades av FMI och Högsta förvaltningsdomstolen tog upp målet för prövning. Domstolen uttalade att anbudsförteckningen tjänar flera syften, dels att värna de skilda intressen som ingår i mäklarens roll att iaktta, dels att göra budgivningsförfarandet mer transparent och därmed öka förtroendet för förfarandet. Anbudsförteckningen måste därför anses tillhöra de centrala inslagen i uppdraget.

Högsta förvaltningsdomstolen anförde vidare att handlandet i detta fall inte berodde på något förbiseende utan har föregåtts av att mäklaren visat anbudet i fråga för uppdragsgivaren; fått veta dennes uppfattning och därefter gjort sin bedömning. Det finns dock inte utrymme för mäklaren eller uppdragsgivaren att göra någon bedömning av om anbudet ska upptas i anbudsförteckningen.

Mot bakgrund av ovanstående upphävde Högsta förvaltningsdomstolen kammarrättens dom och fastställde förvaltningsrättens domslut. Mäklaren meddelades alltså till slut en varning.

Johanna Stampe
Bitr. Förbundsjurist