Sökformulär

Varför är inte bostäder ett riksintresse?

<< Tillbaka till nyhetsbrevet


2016-04-07

De senaste månaderna har en mycket välbehövlig debatt om bostadsbyggande versus naturreservat/grönområden seglat upp, framförallt i våra storstadsregioner. Debatten behövs i tider av akut bostadskris – det är helt orimligt att förhålla sig till en stads siluett som man förhåller sig till ett museiföremål, eller freda attraktiv mark i tillväxtregioner när stora delar av övriga Sverige står upp till armhålorna i spenaten. Det är dessutom samhällsekonomiskt oacceptabelt att exempelvis en tunnelbanestation i Stockholmsområdet står oanvänd, som i fallet med Kymlinge i Sundbyberg.

Det finns en mängd orsaker till att vi har bostadskris i Sverige idag, allt ifrån ett för lågt byggande under många år till ett skattesystem som skapar inlåsningseffekter på bostadsmarknaden och en bostadspolitik med stora brister. Ytterligare en orsak är att byggandet inte har haft den prioritet rent historiskt som nu med facit i hand hade behövts.

Den liberala tankesmedjan Timbros chefekonom Jesper Ahlgren författade nyligen mycket förtjänstfullt ett papper som sätter fingret på just detta. I rapporten "700 000 bostäder men ingen mark" konstaterar han att "politiker över hela kartan är överens om att det ska byggas mer. Men i praktiken har både den här regeringen och förra regeringen aktivt bidragit till bostadskrisen genom sin ambition att utöka mängden naturreservat". Utgångspunkten är att det behövs just 700 000 nya bostäder fram till år 2025 i Sverige för att komma tillrätta med den brist som idag råder. Hälften av bostäderna behöver byggas i Stockholmsområdet. Samtidigt är det i Stockholm som det råder störst brist på mark för de aktörer som vill bygga.

De senaste 20 åren har det inrättats 35 000 hektar nya naturreservat i Stockholms län. Det ska jämföras med att under samma period har endast drygt 7 000 hektar tagits i anspråk för bostäder.

– Naturreservat med begränsade naturvärden lägger en död hand över marken och blockerar bostäder. Politikerna måste nu prioritera bostadsbyggandet istället för naturreservat. Valet står mellan att ge människor tak över huvudet eller att inrätta fler naturreservat, säger Daniella Waldfogel, näringspolitisk expert, Stockholms Handelskammare.

– Hela 100 000 bostäder kan byggas i delar av sjutton naturreservat i Stockholm län, vilket vore ett välkommet bostadstillskott. Det är dags att frånta kommuner rätt att inrätta nya naturreservat. Nya bostäder borde vara ett riksintresse (...), fortsätter Daniella Waldfogel.

Kommunerna sätter käppar i hjulet för bostadsbyggandet...

Nu finns alltså en pågående debatt, bland andra Moderaterna i Stockholms län har nyligen ställt krav på att kommunerna kring huvudstaden ska stoppa bildandet av nya naturreservat. Ahlgrens genomgång visar dock att det inte räcker. Istället måste systemet för markförsörjning i Sverige förändras i grunden.

– Visst är det viktigt med grönområden, men redan idag är tillgången till skyddad natur bättre i Stockholm än i de flesta andra delarna av Sverige. I de pågående bostadssamtalen (mellan regeringen, oppositionen och Vänsterpartiet, reds. anm.) måste markbristen i storstäderna adresseras. Bostäder bör bli ett riksintresse och möjligheten att skydda mark begränsas, säger Jesper Ahlgren.

Sedan 1999 har kommunerna nämligen rätt att bilda egna naturreservat, och det är denna rätt Jesper Ahlgren menar att de missbrukar. Även Stockholms Handelskammares kommunikationschef Andreas Åström är inne på samma linje.

– Politikerna har sedan dess (1999) prioriterat att bygga ut naturreservaten. Men det är ingen tvekan om vad politikerna måste prioritera nu, bostadsbyggande, säger Andreas Åström.

Ett mycket talande exempel är området Kymlinge i Sundbyberg. På mycket attraktiv mark i nära anslutning till Sveriges huvudstad finns en tunnelbanestation som inte används, en spökstation. Här vore det mycket passande att bygga bostäder. Men det politiska läget i kommunen är sedan flera år helt låst, det går inte att få politisk majoritet för att bygga i området. Låsningen är så stor att den utlöste ett maktskifte i kommunen under hösten som gick, eftersom den dåvarande ordföranden i Kommunstyrelsen, Jonas Nygren (S), uttalat sig positiv kring att bygga bostäder. Bra att det blev skifte kanske någon tror, då är det bara att sätta spaden i marken nu? Nix. Det nya moderatledda styret kommer (trots den uttalade ambitionen från partikollegorna i länet) inte heller att bygga i Kymlinge. Det var nämligen en av de viktigaste punkterna i den nya majoritetens manifest, allt för att blidka bl a Centerpartiet i kommunen (med drygt 4 procent av rösterna i förra kommunvalet) som är de största motståndarna i frågan om att bebygga Kymlinge.

...men även staten försvårar aktivt

Hur kan det ha blivit så här? Dels för att det svenska parlamentariska systemet inte är anpassat för det stora antal politiska partier vi har idag. De större partierna tenderar att driva sin politik utifrån en bredare palett av samhällsfrågor medan de mindre driver smalare sakfrågor. Men den politiska kartan ritas om, idag har de större partierna sällan egen majoritet, varken nationellt eller ute i kommunerna - det krävs stödhjul i form av de små partierna. I värsta fall resulterar det i utfall liknande det i Sundbyberg. Ett litet parti får igenom att ett grönområde kring en tunnelbanestation är viktigare än bostäder.

En annan betydande faktor är den rådande lagstiftningen, Jesper Ahlgren på Timbro skriver i sin rapport:

"Stockholms Handelskammare gick 2014 igenom vilka restriktioner som finns när det kommer till markanvändning i Stockholm. Rapporten listar 35 olika begränsningsregler – bland annat fornminnen, strandskydd, riksintresse, orörd mark, buller och försvarsbehov – som omöjliggör bostadsbyggande på all mark i Stockholmsområdet som inte är bebyggd. Att mark skyddas som riksintresse har också Fastighetsägarna och Sveriges byggindustrier lyft fram som ett skäl till att det finns många outnyttjade byggrätter. Miljöbalkens kapitel 3 visar varför markanvändningen begränsas för bostadsbyggande. I lagen listas intressen som man ska ta särskild hänsyn till vid markanvändning. Det gäller:

1. Känslig ekologi
2. Jordbruk och skogsnäring
3. Rennäringen och yrkesfiske
4. Naturvärden, kulturvärden och friluftsliv – särskilt grönområden i eller i närheten av tätorter
5. Värdefulla ämnen eller material
6. Industriell produktion, elproduktion, kommunikationer, vattenförsörjning och avfallshantering
7. Totalförsvarets behov

Nästan hälften av all mark och vattenareal i Sverige anses vara riksintresse, alltså mark som staten explicit har pekat ut för att bevara vissa värden (punkterna 3-7) (...). Ovanpå detta tillkommer regler för strandskydd och buller.

I praktiken är bostäder inte ett politiskt prioriterat användningsområde för mark i Sverige. Det är motsatsen till vad lagstiftaren avsåg när reglerna infördes i slutet av 1980-talet: för att inte all mark, särskilt i attraktiva lägen, skulle bebyggas krävdes att andra värden skulle värnas genom offentligt ingripande. Det speglar situationen under 1960-, 1970- och 1980-talen då man i snitt byggde tre gånger så många nya lägenheter som nu. Utvecklingen sedan dess visar att man gick alltför långt och att regelverket fått precis motsatt effekt. När regleringarna och skyddet är så omfattande att nästan all mark undantas från byggande, och detta skydd värnas både av kommuner och myndigheter på olika nivåer, blir tillgången på byggbar mark för liten.”

Det råder ingen tvekan om att det finns en hel del att göra på det här området.

Josefine Uppling
Analys- och kommunikationschef
Mäklarsamfundet

Källor/lästips:
http://timbro.se/samhallsekonomi/briefing-papers/700-000-bostader-men-in...
http://www.dn.se/sthlm/viktor-barth-kron-sagan-om-kommunalradet-som-bygg...
http://www.chamber.se/nyheter/naturreservaten-blockerar-bostader.htm