Sökformulär

En annan sida av Aftonbladets granskning

<< Tillbaka till nyhetsbrevet


2015-05-28

Många har säkert följt och följer Aftonbladets granskning av fastighetsmäklarbranschen. När kvällstidningarnas drev går är exemplen ofta vinklade, väl valda delar av ett större sammanhang återges och möjligheterna att nyansera debatten eller att få kommentera och ge sin bild är mycket begränsad. Vi ska i denna text försöka hyfsa debatten samt berätta hur vi på Mäklarsamfundet agerat.

Vad handlade granskningen om och hur har Mäklarsamfundet agerat?
Huvudtesen i Aftonbladets granskning har varit att så kallad ”fejkad budgivning” är ett vanligt fenomen bland fastighetsmäklare, och att det finns en systematik i beteendet. Ett direkt citat ur granskningen är att ”varannan mäklare ägnar sig åt fejkad budgivning”. En "fejkad budgivning" innehåller falska bud som lagts i syfte att höja slutpriset och ge sken av att intresset för objektet är större än vad som faktiskt är fallet.

I en av artiklarna gör Aftonbladet även gällande att ”allt fler mäklare anmäls”.

Mäklarsamfundet har naturligtvis reagerat på detta, för att tala klarspråk läser Aftonbladet Fastighetsmäklarinspektionens statistik som fan läser Bibeln – när de tolkar och återger statistiken lämnas viktiga variabler där hän. Den befintliga statistiken som finns hos Fastighetsmäklarinspektionen (FMI) stärker inte dessa uttalanden, och när det kommer till antal varningar är det tvärt om – de har, relativt hur många mäklare som är registrerade hos FMI, snarare minskat. Den här typen av mytbidning skadar hela branschen. Efter att ha sökt Aftonbladets journalister upprepade gånger, både telefon- och mailledes, beslutade därför Mäklarsamfundet att gå ut med en kommentar i sina egna kanaler, ni kan läsa kommentaren här:

Vinklad tolkning av statistik när Aftonbladet granskar fastighetsmäklare, 2015-05-18.
 
Glädjande nog fick kommentaren rekordmånga visningar, delningar och likes på Mäklarsamfundets Facebook-sida, nästan 20 000 personer har nåtts av budskapet. Vi har också fått flera samtal av ledsna, uppgivna och utpekade medlemmar som – med all rätt – känner sig maktlösa.

Nedan ska vi bena lite i delar av innehållet i granskningen, vad man kan lära sig av en sådan här granskning och hur Mäklarsamfundet förhåller sig till den debatt om bindande budgivningen som kommit ur granskningen.

Delar av granskningens innehåll
Ett exempel som används i granskningen är mäklaren som påstås ha sysslat med fejkad budgivning – att personen i fråga skulle ha handlat uppsåtligt och att det funnits en systematik i frågan. Enligt vad Mäklarsamfundet erfar stämmer inte detta. Mäklaren i fråga är mycket riktigt varnad av Fastighetsmäklarinspektionen av anledningar kopplade till budgivningsförteckningen, men det handlade enligt mäklarens egen utsago om en förväxling mellan två budgivare – inte om ett systematiskt, uppsåtligt och tillika bedrägligt beteende.

Mäklarsamfundet välkomnar naturligtvis granskning av branschen som helhet och i allmänhet, lejonparten vill naturligtvis att de få ”rötägg” som finns i branschen stoppas och får sanktioner och påföljder – både avseende oetisk beteende och rena lagbrott. Kruxet är att i fallet med den ovan nämnda mäklaren rör det sig om en erfaren mäklare med gedigen erfarenhet och mångårig karriär i bagaget. Den aktuella affären var också omgärdad av en mängd besvärliga omständigheter och en konsument som köpte ett objekt som, helt utanför mäklarens makt, inte levde upp till förväntningarna.

Mäklarsamfundet sopar naturligtvis varken oseriösa aktörer eller anmälningar och varningar under mattan – tvärt om – de oseriösa aktörerna måste bort från branschen och det bästa vore om alla mäklare agerade klanderfritt i alla situationer och därför varken anmäldes eller varnades. Men det är viktigt att hyfsa debatten när den riskerar att svärta ner hela branschen, och det är viktigt att kunna ge en mer omfattande bild som motvikt till Aftonbladet.

Många konsumenter saknar kunskap om vari mäklarens ansvar ligger, och de vet heller inte vilka skyldigheter mäklaren har enligt Fastighetsmäklarlagen. Därför består en anmälan ofta av många olika delar, som vanligen varken stärker lagbrott eller oetiskt uppträdande/brott mot god fastighetsmäklarsed – utan snarare speglar en frustrerad bostadskonsumentkår på en hetsig marknad med stor bostadsbrist där de vill bo.

Vad kan man lära sig av en granskning?
Vi på Mäklarsamfundet fortsätter att uppmana alla aktörer på bostadsmarknaden att jobba proaktivt för att inte tappa förtroendepoäng hos konsumenterna. Som fastighetsmäklarbransch har vi därför just nu ytterligare en bra möjlighet att tydliggöra och reda ut vanliga missförstånd.

”Det är främst i budgivningsprocessen som det mesta arbetet bör ske. Att ta sig tid att möta konsumenten som individ och försöka sätta sig in i vad just den personen behöver få av ditt engagemang för att känna sig trygg. Individfokus gör oss uppmärksamma och vi kan då möta ett kommande problem redan innan det uppstått. Ett känt faktum som ger oss en bra anledning till detta är att en trygg budgivare är en god budgivare” säger Mäklarsamfundets Kundombudsman Titti Öhrn.

”Gör en behovsanalys för varje uppdrag och eventuell budgivning. Ställ frågor som är relevanta för just den här försäljningen. Hur ser målgruppen ut? Hur kan jag på bästa sätt skapa transparens för just dem? Hur kan jag på bästa sätt förebygga problem och otrygghet?”, fortsätter Titti Öhrn.

Ett annat tips är att upprätta goda rutiner i sitt företag eller på sitt kontor som är desamma i varje affär, det skapar ett viktigt förtroende för processen som sådan. 

Tidspress är en stor riskfaktor att beakta
Köpare och säljare som hamnar under tidspress har en benägenhet att känna sig vilseledda och tvingade till beslut de kanske annars inte skulle ha tagit. Med det följer ofta ett missnöje med mäklaren. Ibland kanske befogat men mer vanligt är att det är obefogat. Känner du att ett uppdrag löper risk att gå fort, ta då upp det med alla parter och låt dem förbereda sig på att det kan gå i en rasande fart. Tydliggör dina mandat och i vems hand taktpinnen ligger. Låt inte en forcerad budgivning och försäljning göra avkall på undersökningsplikten. Var tydlig och låt sedan konsumenten göra sitt medvetna val med god information som plattform – konsumenten kräver tydlighet och tilltro för processen och vill ha en expert att luta sig mot.

Hur förhåller sig Mäklarsamfundet till bindande bud?
En effekt av granskningen är att debatten om bindande bud blossat upp på nytt. Både riksdagsledamot Robert Hannah (Fp) i civilutskottet och konsumentminister Per Bolund (Mp) har varit ute i frågan – Bolund har i media även gjort gällande att han avser bjuda in branschen (FMI, FMF och Mäklarsamfundet) till dialog i frågan. Mäklarsamfundet är naturligtvis öppna för – och välkomnar dialog med ministern.

Här kan du läsa artiklarna där Robert Hannah och Per Bolund uttalar sig:
Så ska fusket fimpas, intervju med Robert Hannah: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20826779.ab
Så vill ministern stoppa mäklarfusket, intervju med Per Bolund: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20844615.ab

Flera av våra grannländer, Norge och Danmark exempelvis, har en budgivningsmodell som bygger på att bud som lämnas är bindande. Är då detta en modell för den svenska marknaden? På Mäklarsamfundets BostadsForum den 5 maj (där Robert Hannah även medverkade) presenterade KTH forskning som skulle kunna tolkas så som att bindanande bud skulle vara bra även i Sverige. De antal konsumenter som lägger bud utan intention att egentligen köpa kan vara fler än man trott, och dess påverkan på prisutvecklingen därmed högre än man trott.

Mäklarsamfundet har dock inte tagit ställning i frågan, ska de omfattande lagändringar som skulle krävas för en sådan reform göras krävs en ordentlig konsekvensanalys först. Är konsumenterna beredda att betala för den mertid det skulle ta fastighetsmäklarna att hantera bindande bud? Hur skulle det påverka såväl fastighetsmäklarnas arbetssituation som konsumenttryggheten? Detta är några av frågorna som måste ställas. Så som fastighetsmäklarlagen är utformad idag är det ett lagbrott att inte framföra samtliga bud som inkommer till säljaren.

Avslutningsvis – vad gör man när Aftonbladets reporter står utanför kontorsdörren med ett filmteam i släptåg? Och varför ”ordnar inte Mäklarsamfundet bara några positiva artiklar”?
Man ringer Mäklarsamfundet för att be om råd och stöd, och man ser till att vara tillgänglig för journalisterna oavsett vad man misstänker att de har i kikaren, locket på är sällan en bra strategi. Fastighetsmäklarbranschen sticker ut i jämförelse med andra branscher både avseende ersättningsmodeller och det tryck som skapas på dess aktörer med en bostadsmarknad i total obalans. Det finns dessvärre stor anledning att tro att vi inte varit under luppen för sista gången.

Fri och oberoende press är en hörnsten i ett fritt samhälle – och lika frustrerade som vi är från tid till annan över att vi inte kan påverka vad som skrivs i tidningarna – lika tacksamma är vi kanske in the end of the day över att leva i ett samhälle med yttrandefrihet. För att tala klarspråk – det går inte att ”skicka in en positiv artikel” och tro att den blir publicerad. Men med en bransch som blir allt mer välutbildad och med ett långsiktigt strategiskt påverkansarbete kan Mäklarsamfundet som mäklarnas röst ta allt större plats i debatten och i det långa loppet även påverka anseendet positivt.

Varmt välkomna att höra av er med synpunkter och/eller kommentarer!

Josefine Uppling
Analys- och kommunikationschef
Mäklarsamfundet