Sökformulär

Dom från hovrätt angående skadestånd på grund av saknat lånevillkor

<< Tillbaka till Juridik


2015-02-19

När en kvinna köpte ett hus i Katrineholm skrev mäklaren inte in en återgångsklausul trots att köpet var beroende av andra försäljningar. Dessa försäljningar blev inte av. Nu konstateras att det inte går att säga om de ekonomiska svårigheter kvinnan haft varit en följd av att det saknats en återgångsklausul och hon får inget skadestånd av mäklaren.

Under 2008 var en kvinna spekulant på en fastighet i Katrineholm. Inför köpet av fastigheten hade hon erhållit ett lånelöfte under förutsättning att hon sålde en fastighet i Skåne och en lägenhet i Bromma (då en hyresrätt som eventuellt skulle ombildas). Den ansvariga mäklaren skrev aldrig in dessa lånevillkor som en återgångsklausul i köpeavtalet beträffande fastigheten i Katrineholm. Eftersom kvinnan inte fick fastigheten i Skåne såld beviljades hon därmed inte heller något lån från banken. Därför kunde hon inte fullfölja fastighetsköpet och blev därför skadeståndsskyldig gentemot säljarna. I en dom från 2011 har Örebro tingsrätt fastställt att mäklaren är skyldig att svara för den skada som kvinnan kan komma att åsamkas genom att hon inte kunnat fullfölja köpet. Mäklaren betalade därefter via sitt försäkringsbolag ett skadestånd motsvarande kvinnans handpenninglån samt den skada säljarna lidit pga. kvinnans kontraktsbrott.

Kvinnan stämde därefter återigen mäklaren och yrkade att tingsrätten skulle förplikta mäklaren att till henne betala ytterligare ungefär 1,5 miljoner kronor, varav bl.a. 900 000 kronor avser förlust vid försäljningen av fastigheten i Skåne och 370 000 kronor förlust i anledning av försäljningen av bostadsrätten i Bromma.

Kvinnan anförde bland annat att handpenning för fastigheten i Katrineholm betalades ut innan säljarna hade hävt köpet eftersom hon inte beviljades bolån. Banken sade upp handpenninglånet till omedelbar betalning och hon kunde inte betala. Detta resulterade i att huset i Skåne så småningom utmättes av kronofogdemyndigheten och såldes till ett pris under marknadsvärdet, dvs. det uppstod en förlust. Hon ansågs vidare inte längre kreditvärdig att, vid ombildningen, köpa lägenheten i Bromma. Lägenheten förvärvades då av hennes make och son som därefter sålde den vidare. Hon gick därmed miste om vinsten vid denna försäljning.

Tingsrätten konstaterade att genom tidigare dom är det avgjort att mäklaren är skyldig att svara för den skada som kvinnan kan komma att åsamkas genom att hon inte kunnat fullfölja köpet av fastigheten i Katrineholm. I detta fall hade tingsrätten att ta ställning till om det förelåg adekvat kausalitet mellan de påstådda skadorna och mäklarens underlåtenhet att ta in en återgångsklausul i köpeavtalet. Sammantaget ansåg tingsrätten att kvinnan inte kunnat visa att det förelåg någon adekvat kausalitet mellan de påstådda skadorna och mäklarens underlåtenhet att ta in en återgångsklausul i köpekontraktet. Käromålet ogillades därför.

Kvinnan överklagade därefter till hovrätten som fastställde tingsrättens dom. Hovrätten skriver att även om kvinnans ekonomiska svårigheter synes ha inletts med det misslyckade köpet av fastigheten i Katrineholm, påverkades den fortsatta händelseutvecklingen således av flera andra faktorer. Mot denna bakgrund går det inte att säga att de ekonomiska förlusterna – varken var för sig eller sammantagna – varit en följd av att det saknats en återgångsklausul i köpeavtalet gällande fastigheten i Katrineholm.

Johanna Stampe
Bitr. Förbundsjurist